Omilda febernatt.

Nu känner jag att kroppen arbetat emot mig lite väl mycket och alldeles för länge.

Onsdagen innan Smash-LANet så blev jag helt orkeslös och förstod ingenting. Under helgen kunde jag inte hjälpa till som jag hade tänkt och hann inte spela så mycket heller. Har en kvarvarande hosta och tryck över bröstet samt en näsa som är täppt för det mesta.

På något sätt har jag accepterat det i snart två veckor och försökt leva som vanligt ändå. Inatt vaknade jag inpå småtimmarna och yrade. Det blev liksom omöjligt att ens vända sig, som en paralys. När jag satte mig upp så trycktes jag ner igen.

Klart att jag ska ha feber. Jag har ALDRIG feber, det är inte mitt typ av sätt att vara sjuk. Men nu har jag det, samt tusen saker som ska göras, som jag inte kan eller borde göra ens med febernedsättande.

Idag blir det en vinst om jag klarar av att duscha.

Det här kanske är beviset på att stress gör en sjuk på många sätt.

Feber är lite läskigt. Att yra är lite som att hallucinera och det vänder ut och in på huvudet.
 
Nu måste jag fråga mig själv, hur kan jag ta bättre hand om mig själv för att kroppen inte ska känna att den den fysiskt måste bromsa?

Kommentera här: