Low low low low love...

 
 
I väntan på Wintergatan Wednesdays så ser jag att WOTE postat sin senaste cover på youtube. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Låten är skitdålig men de gör den intressant och till sist sitter jag och nynnar "low low low low lowlowlow" för mig själv. Jag orkar inte hur grymma de är på det de gör. Längtar efter en ny skiva med egenskrivet.
 
Det händer mycket spännande på musikfronten. Julia Nunes genomför sin kickstarter och jag kan knappt vänta, jag behövde inte tänka två gånger innan jag bestämde mig för att backa henne. Hon är rolig och hennes musik är grym. Med oss fans som skivbolag så behöver hon inte signa dumma saker som popartister tyvärr måste och hon får full tillgång till att vara kreativ AF.
 
Och med mig är det okej, tack så mycket. Förutom att jag är förkyld och verkligen inte orkar någonting. Efter en vecka sjuk och bortom trött så har jag börjat köra igång mina 30 städminuter. Tomstocken tjänar mig väl och även om jag har massor kvar att städa så har jag kommit en bit i alla fall.
 
Jag tycker om att sätta undan tid för olika saker, jag tänker att om jag gör det tillräckligt ofta så kommer jag skapa goda vanor som kommer av sig själv. Som städ-intervallerna på en halvtimma, som att stänga locket till datorn för att sätta mig med en bok, eller musicera en kvart om dagen.
 
Nu har det naturligtvis varit annorlunda då jag fortfarande är förkyld. Det suger verkligen och jag hoppas att jag blir mirakelfrisk så att jag kan gå på Game Night imorgon och ha kul. Jag saknar kul. Jag saknar också mitt luktsinne och jag saknar min hjärnkapacitet.

Ed Sheeran is so lucky.

 
 
Damn, that's hot!
 
Walk off the Earth slutar aldrig imponera på mig. Jag skrev senast om dem i mitt återuppstartsinlägg (det är ett ord) av bloggen och tyckte då att "Walk off the Earth är ett av mina absoluta favoritband av många orsaker och inte bara för deras musik utan också kärnan och själen samt kreativiteten utanför det musikaliska. Det kändes som någon konstig identitetskris när de släppte "Lighters up" som de gjort med Snoop Dog som röker braj i videon och det kändes bara flummigt och att the Dog i min värld är överskattad. Sedan kom #FireInMySoul som jag först blev besviken på eftersom de lät som Aviici och inte som WOTE, men låten fastnade ändå och jag tänker att det är en rätt naturlig utveckling för ett band som gick från 5 peeps 1 guitar till att spela i TV på nyårsafton i Kanada."
 
Nu har de skapat en video som är så enkel och samtidigt så komplex som gör att jag kan lyssna och titta om och om igen. Back to the roots igen, att de använder saker som är så basic som bestick, tuber och andra saker som helt enkelt låter bra samplat. Videon ovan blev jag glatt överraskad av, att de använder låtar som egentligen är hyfsat plagierade och synar dem genom att göra en fantastisk mashup. I sitt vardagsrum. Visserligen inte live, men ändå. Lekt med texten och fått in den i låten, och bara nailar saker genom samarbete och simultanförmåga.
 
Jag är ganska glad att jag fått uppleva dem live, ingen besvikelse där.
 
De har gjort att jag hittat artister som jag aldrig egentligen gillat förut. Ja, jag har till och med diggat One Direction sedan de gjorde en cover på Drag Me Down...
 
 
 
 
... och jag känner att de hittar kärnan i låtarna och sedan gör något ännu mer spännande av det. Sedan går det inte att blunda för hur otroligt duktiga är i både det kreativa och praktiska med musik. 
 
Nu tar vi helg och jag ska hälsa på i Nordmaling och fira mormor Birgit 85 år. Så cheers to the friggin weekend allihop!
 
 
 

Mycket mer än en semla.

 
 
Det har varit en fin dag. Jag har visat lägenheten och rummet för min kommande inneboende och det känns väldigt bra. 95kvm är för mycket för en person, det är för mycket för mig. Visserligen befolkar fyra katter också utrymmena men på något sätt så hamnar alla tätt intill varandra ändå - runt mig eller i sängen. Så det är väldigt skönt att få det uthyrt till en fellow nerd.
 
Jag köpte semlor och åkte till Linn för att dryga ut sjuktiden. I dörren fick jag Atos i famnen, som inte förstår sin egentliga storlek och om jag inte hade varit förberedd hade han kanske golvat mig. Det är inte lätt att vara valp, och det är inte lätt att ha valp heller. Det är hur som helst fantastiskt roligt att ha att göra med glada hundar som har lite vikt, och tål lite.
 
Apelsinkrokant i grädden - ni förstår, en semla är inte en semla längre. Eller, det finns semlor, sedan finns det alla andra varianter som liknar semlor väldigt mycket. Ossian vaknade när L gjorde kaffe till bakverken och det gossebarnet är som en liten Mowgli med Frenja som Akela och Atos som Baloo. Plus bajsblöjor, då. En rätt romantisk beskrivning av någonting som inte är helt lätt att orka med jämt.
 
En dålig dag för en annan kan bli en guldkant för en annan, helt klart.
 
Kom hem och kollade upp Wintergatan Wednesdays. Martin har lagt upp en version av All Was Well och lovat två videor imorgon. Det är snällt mot oss tokiga fans som sitter och uppdaterar youtube varje onsdag för att få vara med på Wintergatans resa! All Was Well passar också utmärkt som avslut och som en godnattvisa/godnattberättelse för den här dagen.
 
 

Liknande inlägg