Påsken kom, och påsken gick. Det var det. Åter till det normala och det känns skönt även om påsken var en bra tid för återhämtning och att falla i bitar utan att behöva plocka upp sig själv egentligen.

 

Det är bara det att jag helst inte är i bitar. Om det inte är 8 bitar.

 

Det var så fint att träffa min bror, jag fick ett spel av Teresa och honom där han ritat en skattkarta på paketet. Spelet kommer jag ta med mig till Klossen och utmana folk i, Escape som faktiskt kräver samarbete. Antingen så vinner alla, eller ingen. Det är väldigt roligt även om vi fick vända på reglerna innan vi fick grepp om det hela!

 

Jag har fått hem film till min Polaroid Instax 210, så nu har jag fotat en del polaroidbilder. Jag testar kameran, hur den fungerar och hur jag får bäst foton. Det är svårt men det är otroligt kul. Det är ju rätt magiskt att se bilden formas framför ögonen på en. Dessutom är det fint att fota vid tillfällen och sedan skriva ett litet meddelande på det och ge bort som minne.

 

Jag välkomnar vardagen. Jag välkomnar solen. Jag välkomnar musiken och just nu välkomnar jag en morgonslö nap för att orka ta itu med dagen snart.