Ingen stress, minfdulness!

 
 
Det har varit så mycket på kort tid. Jag bär på något vis en stolthet i att jag numera är väldigt duktig på att följa schema, både efter jobb men också efter övriga livet och vara i stunden utan att stressa för det som komma skall. Det blir i regel lite packning och lite städ varje dag här hemma, men orkar jag inte så skiter jag i det och lägger ackord på Kommissarien, jammar gitarr med Mary och sysslar med mina synthar. Ofta hinner jag göra båda. De senaste tillskotten i min samling av instrument är en modern och enkel Stylophone och en Moog Theremini (favoritljud är Fire).
 
Idag är ett praktexempel på hur dagarna ser ut. Jag tog lite tid för mig själv och fixade håret på morgonen hos min frisörska där jag faktiskt somnade med öppna ögon för att jag var så trött, eller var jag avslappnad? Hur som helst, jag låtsades läsa och hade halvslutna ögon. Det var skönt.
 
Sedan gick jag på jobbet och stannade en stund, nu försöker jag sy ihop halvtiden. Efter det åkte jag till EBC och sedan hem för att fixa med bröllopsplanerna samt visa vår lägenhet för en person som står i bostadskö. Det är en bra lägenhet och det vet jag, den har en jättebra planlösning och är en stor tvåa eftersom den har varit handikappanpassad tidigare och den kommer bli omtapetserad när nästa hyresgäst flyttar in. Under sommaren bygger de om balkongen. Lägenheten har tjänat oss väl, men vi har växt med våra intressen och våra liv och behöver någonting större, någonting som vi längtar efter och har rott i land nu.
 
Nu är inbjudningarna till vigseln utskickade till berörda och det här händer faktiskt mig, det här är min tur. Jag har förtjänat det här. Det är så vackert.
 
Det är skönt att kunna ta saker som de kommer. Förut skulle jag aldrig orka allt det här, detta i-landsliv med i-landsproblem, men jag tar saker som de kommer och jag litar på att allting kommer bli bra i slutändan. Det är fint att kunna tänka så, och väldigt olikt mig.
 
Stressmoment behöver inte vara av ondo som det ser ut nu, just för att de inte stressar mig även om de försöker. Jag tar det som det kommer med en annan trygghet i mig själv och min situation.
 
Vardagslycklig är vad jag är. Fortfarande.
 
 
 
 

Det går bra nu.

 
 
 
 
Idag kör jag på skjorta, slips och två tofsar för att få undan håret. Den nya kontorslooken a la Saari. Gretchen sitter bredvid mig och hon är nystämd och fin.
 
Jag har haft en bra dag. Igen. Och igen. Och innan det. Det är en väldigt fin tid. Jag försöker gå upp i halvtid nu och samtidigt bolla med både bröllopsplanering och vår flytt och det går förvånansvärt bra. Vi är uppe i 17 sopsäckar som vi slängt och nu är hemmet avskalat och det mesta nedpackat och ståendes i en hög i köket. Det känns otroligt skönt att ta det i den här takten, att vara ute i så god tid för den stora flytten, den som jag hoppas blir min sista.
 
På jobbet så jobbar jag. När jag är hemma försöker jag varva nytta med nöje och systematiskt rensa ut en sak i taget. Vi är inte inne i juni ännu och vi ligger så långt före, det känns jätteskönt och jag är inte alls stressad, vilket jag trodde att jag skulle vara. Vi har bäddat bra för den närmaste framtiden, med planeringarna och att packa ihop samt slänga, för jag vet att det aknske nu ser ut som att vi har väldigt lite att ta itu med under flyttdagen i början av augusti men vi ska frigöra oss från onödigta materiella saker samt städa en lägenhet som nog behöver putsas en hel del för att bli godkänd. Jag är orolig över att vi kommer få stå för tapeterna som katterna klöst på, men det är också min enda oro. Jag har en allmänt bra känsla.
 
Jag följer ett schema här hemma, det är totalt förbud att jobba med flytten mellan 18-19.30 och sedan efter 21. Nedvarvning är viktigt även om jag skulle kunna fixa allting nu direkt hela natten hela tiden. Det är kontrollerat kaos som jag ändå kan vila i emellanåt.
 
Nu ska jag väcka en trött Mary och slänga ihop middag. Kanske en runda Xena Warrior Princess: Talisman of Fate sen, vem vet. Och hamra på krossen.
 
Inte mätt men belåten.
 
 
 

Livet i rörelse.

 
 
 
Jag och Mary gifter oss i juli, och i början på augusti flyttar vi till en större lägenhet på samma område, bara närmre centrum och bättre läge. Vår nuvarande lägenhet är uppsagd, det här händer faktiskt.
 
Vi har under helgen slängt 10 sopsäckar skräp, mestadels kläder och saker, fyllt två sopsäckar med sådant som vi ska skänka till Kärnhusets loppis (kom förbi och titta när allt kommit upp på plats för det är ändå mycket fint), kastat ut köksbordet som vi ändå aldrig använder mer än som avlastningsplats och vi har bara skrapat på ytan egentligen. Det ser ut som kaos, men vi har koll. Vi sorterar och väljer att inte vara sentimentala. Nästan alla möbler kommer åka och bokhyllorna ska säljas för en billig peng, det är en bra tid att besöka oss nu och kolla om ni vill ha någonting som vi annars tänker kasta - skynda er, för vi jobbar fort.
 
Planen är att få in flyttlådorna som ska med i köket och bara kasta och slänga och dumpa saker som vi inte behöver, som vi inte använder och som vi ändå behöver köpa nytt av. Det här är verkligen FLYTTEN, nu kommer jag inte flytta igen om det inte är under pistolhot. Vi har hittat den perfekta lägenheten för oss, det är riktigt svårt att hitta något fel på den faktiskt.
 
När vi inte sorterar och packar ihop så jobbar vi, sover eller spelar tv-spel. Jag har börjat läsa lite mer också, det är skönt avkoppling. Det känns tryggt att ha all tid vi har,  men vi tänker inte slösa någon tid eller skjuta på saker även om det innebär att vi kommer leva i ett totalt avskalat hem och bo bland flyttlådor. Det är värt det, totalt värt det.
 
Livet är lite för fantastiskt, det känns som att jag måste bryta lårbenshalsen eller något annat för att jämna ut det hela litegrann. Det går sjukt smidigt och har gjort det ett bra tag. För bra för att vara sant.
 
Nu ska jag fortsätta med att packa och tejpa igen lådor. Vi har haft hjälp av två jättefina vänner som burit hem massvis med lådor från Coop så nu är det bara att fylla dem och ställa in i köket där bordet stod förut.
 
Nu jävlar!