Omilda febernatt.

Nu känner jag att kroppen arbetat emot mig lite väl mycket och alldeles för länge.

Onsdagen innan Smash-LANet så blev jag helt orkeslös och förstod ingenting. Under helgen kunde jag inte hjälpa till som jag hade tänkt och hann inte spela så mycket heller. Har en kvarvarande hosta och tryck över bröstet samt en näsa som är täppt för det mesta.

På något sätt har jag accepterat det i snart två veckor och försökt leva som vanligt ändå. Inatt vaknade jag inpå småtimmarna och yrade. Det blev liksom omöjligt att ens vända sig, som en paralys. När jag satte mig upp så trycktes jag ner igen.

Klart att jag ska ha feber. Jag har ALDRIG feber, det är inte mitt typ av sätt att vara sjuk. Men nu har jag det, samt tusen saker som ska göras, som jag inte kan eller borde göra ens med febernedsättande.

Idag blir det en vinst om jag klarar av att duscha.

Det här kanske är beviset på att stress gör en sjuk på många sätt.

Feber är lite läskigt. Att yra är lite som att hallucinera och det vänder ut och in på huvudet.
 
Nu måste jag fråga mig själv, hur kan jag ta bättre hand om mig själv för att kroppen inte ska känna att den den fysiskt måste bromsa?

Smash it!

Jag tänkte börja blogga igen. Jag känner att jag vill skriva, men vet inte riktigt var jag ska lägga det. Jag vill ha det synligt, men jag vill inte skriva en wall of text på Facebook i tid och otid eftersom jag själv knappt hänger med där och känner att det bara blir meddelande på meddelande som jag missar. Och för att minska stressande notiser för andra så skriver jag här där det är högst frivilligt att läsa.

Jag har varit utan kedjetäcka sedan oktober, i onsdags fick jag äntligen hem det. Kedjetäcke löser väldigt mycket för mig, jag somnar fortare och bekvämare samt sover djupare. Nedbäddad av 10kg kedjetäcke är det svårt att spänna sig. Det känns redan som att min stela och ömma nacke från spända nätter börjar lösa upp sig.

Livet i allmänhet består just nu till största del av stress. Det är också därför jag känner att jag behöver skriva, att placera ut tid då jag faktiskt sitter ner och tänker på mig och mina behov, på vad jag vill göra, på vad jag gjort och vad jag kan. När det blir stilla omkring mig och jag är närvarande i mig själv.

Det är för övrigt något nytt i mitt liv - att jag budgeterar tid. Det har hjälpt mig så mycket att avsätta tid för saker, till och med tid för att göra ingenting eftersom det OCKSÅ behövs.
 
Jag ser verkligen fram emot helgen. Det blir massor av smashande på stan och det är bra människor bakom detta event: https://www.facebook.com/events/2045827645460821/ - därför kan jag varmt rekommendera det. Jag tycker att smash-communityn kan vara rätt hård och eftersom jag inte är en inbiten Smash-nörd så känns det som att jag antingen måste vara in eller out, och då är out så mycket lättare. Men jag har fina kompisar som tar fram det roliga och sportsliga i det!

Ikväll har jag och P fredagsmys, jag är förkyld men har panikvilat och hoppas att jag imorgon är mycket bättre. Lite julmust, chips, Idol och kramar kan nog göra gott.