”Fanns det ens i hela världen två människor som talade samma språk?”

 
 
En av mina absoluta favoritböcker genom tiderna är "Ingen dans på rosor" av Hannah Green, eller Joanne Greenberg som är hennes verkliga namn. I mitt kladd-exemplar har jag gjort understrykningar eller tagit ut delar som jag tyckt varit extra bra, som jag dragits till just då.
 
Det är sannerligen inte en ny bok, men jag skulle fortfarande sätta en i händerna på varenda en som studerar psykiatri. Den är fortfarande enormt aktuell, på det sätt den beskriver Deborahs resa tillsammans med sin läkare mot att bli frisk; eller som hon känner under större delen av boken, att någon tar ifrån henne sin sjukdom, sin trygga världsbild även fast den är ond väldigt ofta.
 
Tänk om vi skulle prata mer om psykisk sjukdom? Visserligen arbetar Dr Fried utifrån ett freudianskt perspektiv som är förlegat till allra största del, men att samtala och intellektualisera tillstånd där vi mår dåligt och till och med psykoser kan förklaras och väljas bort till en viss del. Att den som vill bli frisk också kan det, och att psykisk sjukdom är extremt subjetiv. Som Dr Fried funderade i boken;
 
Ibland, tänkte hon sorgset, är världen så mycket sjukare än de som befolkar dess institutioner. Hon mindes Tilda på sjukhuset i Tyskland, vid en tidpunkt då Hitler fanns utanför dess murar, och inte ens hon kunde säga vilken sida som var den friska. Tildas mordiska hat, fastspänd vid sängar, matat med slangar och medicinerat till underkastelse, kunde fortfarande tona bort tillräckligt länge för att släppa in ljuset en stund. Hon kom ihåg hur Tilda hade tittat upp på henne från den säng där hon låg fastspänd och sagt med en parodi på ett väluppfostrat och artigt leende: ’Åh, stig på, snälla doktorn. Nu kommer just lagom för patientens lugnande te och världens undergång.’
 
Det var flera år sedan jag läste boken och jag inser själv att jag ser den i ett annat ljus den här genomläsningen. Det är ren litterär skönhet men för mig, så visar den att ingenting är unikt, inte ens gudarna och befolkningen av Yr och språket Yri. Vi påverkas ständigt av vår omgivning.
 
Jag har många fler ord, men jag tror att jag sparar resten för mig själv och de mina.
 
 
 

Tillbaka till framtiden-dagen i min personliga resa.

Idag kikade jag in i min gamla blogg, det senaste "Frågor och svar" som är väldigt populärt att ha som kategori när en bloggar. Jag hittade den här frågan från ungfär ett år sedan och svaret:

 

 

Hej! 

Vad tänker du om framtiden? Har du några drömmar du vill förverkliga? Gillar du hundar, om ja vill du ha många hundar i framtiden? 

Jag tycker för övrigt att du har kommit skitlångt i ditt psykiska mående. 

Kram!

 

Svar: Hej Amanda! Tack för komplimangen! Jag har många drömmar som jag vill förverkliga och jag tror att jag kommer få fler drömmar vad tiden lider, för jag är en drömmare. Någonting jag alltid velat göra är att skriva en bok och ge ut den, det är ett stort mål som funnits där länge. Det är ett hjärteprojekt och ett jätteprojekt att skriva en bok, speciellt om det ämnet som jag skriver om.

 

Jag drömmer om att gifta mig med Mary, ha ett stort och fint bröllop och dansa första dansen med min kärlek till Amanda Jenssens låt I Choose You.

 

Jag är nyfiken och vill utvecklas musikaliskt. Jag vill ha chansen att återuppta någonting som för en stund dog när jag började må riktigt dåligt. Musik har alltid legat mig varmt om hjärtat på ett sätt som är svårt att förklara, jag tänker inte ens försöka. Jag vill gå på fler spelningar och själv spela mer. Jag tänker alltid att om jag någonsin får barn, så ska de ha alla möjligheter att få spela olika instrument precis som jag fick. Jag önskar mig en ukulele i julklapp samt en bok om hur man lär sig spela den. Nästa projekt är att börja ta sånglektioner och kanske gå med i en kör igen.

 

Framtiden är rätt suddig för mig. Jag tar hela tiden nya svängar och vet inte vad jag ska förvänta mig. Villa, volvo, vovve? Nä, jag kan inte se mig själv leva ett svenssonliv, men man kan ju leva ändå. Vi lever i en tid då man har fler möjligheter, mitt liv är inte styrt åt något speciellt håll utan jag ser vad som händer med tiden. Allt jag vet är att jag vill dela livet med Mary, ända tills vi är pensionärer och bor på ålderdomshem.

 

Jag är egentligen en social människa som har många bekanta, jag tycker om att knyta nya kontakter och blir bara glad om gamla vänner och bekanta vill återta kontakten med mig. Ett gott socialt nätverk är vad jag strävar efter och tycker att jag lyckats rätt bra. Jag skulle dock vilja umgås i mer ”friska” kretsar nu, men det betyder inte att jag vänder sjuka personer ryggen.

 

 

Jag kunde inte låta vli att le. Det här var alltså för lite mer än ett år sedan och det har hänt så mycket.

 

Jag gifte mig med Mary i somras. Vi dansade förta dansen till Amanda Jenssen - I Choose You. Det var vackert och stressigt och läskigt och helt underbart. Den planen, den drömmen, slog in.

 

Boken ligger på is, men musiken har blomstrat i mig och jag håller på med det så mycket jag kan. Det har också gått i uppfyllelse från ett år sedan då jag önskade att det kunde ha en större plats i mitt liv.

 

Jag fick en ukulele i julklapp. Hon heter Gretchen efter en karaktär i Donnie Darko och vi har kul ihop. Jag älskar ukulele.

 

Det blev ingen kör eller sånglektioner, däremot blev det musikstudier på Umeå Universitet. Även om jag inte färdigstält studierna så har jag med blod, svett, tårar och ett kreativt driv skapat musik dagligen med människor och utvecklats massor. Jag är så glad att jag vågade söka in, att jag vågade dyka upp och att jag vågade ge järnet även om min ork ite räckte hela vägen och det blev strul som fick mig att tvingas sluta.

 

Människor... Massor av nya, spännande och roliga människor och entrat mitt liv. Och planen på att gå med rollator med Mary här hemma och mata våra katter (det kommer alltid vara katter här) känns fortfarande som någonting jag vill och som att det är mycket möjligt att det förverkligas.

 

Boken blir nästa projekt. Jag är sjukskriven igen, då tänkte jag försöka komma igång och skriva slutet av min ungdomsroman. Musiken har tagit så stor plats att jag inte hinner skriva, och tappar en tråden mitt under skrivandet av en bok så är det mycket att läsa för att återfå samma känsla i skrivandet.

 

 

Be my waffley and pancakey wife.

 
 
Jag är dålig på att ha "hemester". Jag sitter egentligen bara och väntar på att få börja jobba, jag är så inaktiv och rastlös och får ingenting gjort. Det får snart vara över och åter till arbete, åter till strukturen och planerna.
 
 
 
 
Planerna följer:
  • Marys bror blir officiellt min svåger och hans Matilda blir svägerska, de gifter sig på lördag.
  • Köpa finkläder.
  • Återgår till arbetet på måndag.
  • Åka till Nordmaling för påhälsning nästa helg.
  • Fixa någon som kan sy in och korta bröllopsklänningen.
  • I början av juli få besked om jag blivit antagen till de kurser jag sökt på Umeå universitet.
  • Görade sista planeringarna och lösningarna för vårt bröllop.
  • Bröllopsdag
  • Packa och städa.
  • Flytta i början av augusti.
  • Flyttstäda i slutet av augusti.
  • Förhoppningsvis plugga, annars be om fortsatt arbetsträning på Kärnhuset.
 
 
Bloggen ska uppdateras lite också. Jag tänkte tipsa om "veckans konsert", en spelning eller liknande från youtube i tillräckligt bra kvalité för att det ska vara värt det. Bredda vyerna litegrann hos mig själv musikmässigt.
 
Mrs & Mrs Forslund tar snart plats i slottet. Jag kan knappt vänta!