Life as we know it.

 
 
 
Det har varit för mycket allvar på kort tid. Därför tänker jag skriva om det fina.
 
Jag är helt blown away av Life is Strange. Jag tyckte att det lät spännande med lovord som regnat över spelet, att det är väldigt speciellt och konstigt. Life is Strange är nog de ord som bäst beskriver spelet också... Very, very strange.
 
Jag brukar vara rätt otålig med spel, när de tar kring 50 speltimmar att ta sig igenom för att spela ut det så kan jag tappa sugen, men här är skaparna bakom spelet jäkligt smarta och har episoder - dag för dag som jag laddar ner eftersom jag klarar dem till vår Xbox 360. Jag spelar en episod på en dag för att jag bara inte kan lägga ifrån mig det. Jag blir berörd ända inpå själen av den och i slutet av de tre episoder jag spelat så gråter jag eller sitter chockad.
 
Det känns dessutom lika givande som att läsa en bok. Det är så stort fokus på storyn, det är mycket att undersöka och jag tror att jag är attraherad till spelet mest för att jag i mitt verkliga liv dagligen måste göra ett val - skydda någon och såra en annan. Hur jag än vänder på det så går det inte att bara skapa "goda" konsekvenser i livet, det går inte att göra alla nöjda även om en vill.
 
Jag har repat för andra gången med bandet Andrea Doria där jag är någon form av sidekick/extraljudare och det är väldigt roligt. Det är en utmaning eftersom jag inte lyssnat mycket på den typ av musik som de spelar och för att jag är utanför min comfort zone och spelar synth.
 
Ikväll är det brädspelskväll, imorgon game night med Digital Spelkultur. Det känns fruktansvärt kul att komma ut så mycket som jag gör nu, även om det är svårt att ta sig iväg ibland.
 
Nu ska jag börja spela på Life is Strange Episod 4: Dark Room.
 
 
 

Vad hjälper det att spela spel?

 
 
Jag känner att jag vill förtydliga en sak, när det kommer till vår bössa som blivit ett så kallat "engagemang" (kolla här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3946&artikel=6280566&srcuid=190283356 )
Jag blev uppringd av Musikhjälpen just innan de drog igång, de ville boka en Skype-dejt eftersom vi startat det här engagemanget för att få våra fellow gamers att bidra med en slant för en god sak. Vi kommer spela MarioKart imorgon kring 16-tiden så titta gärna när jag gör bort mig!
 
Om det inte blir sagt då, så vill jag ha det sagt nu. Jag tycker att detta med att spela för att förebygga nöd och död i utsatta områden i världen är lika effektfullt som att sitta en vecka i sängen för freden, Lennon-style. Jag känner att jag som TV-spelsentusiast, trygg i mitt hem och inte rädd för annat än möjligen SD:are (ja, jag ingår i PK-eliten, vi får kakor) ändå vill påpeka detta i att jag har samma ansvar som andra födda med silversked i mun.
 
Vi delar nämligen en jord. Moder Jord är rund, utan gränser, och hon är nyckfull - speciellt när vi behandlar henne illa. Jag respekterar henne, hon är större än människan. Vi kan uppnå mycket, men vi kan inte förebygga vissa saker som har med klimatet att göra. Däremot kan vi hjälpa varandra att minska skadade och dödssiffror när en naturkatastrof drabbar någon del av världen.
 
Jag sitter jämt storögt vid TV:n och vet inte vad jag ska göra, efter varje katastrof. Nu finns det någonting jag kan göra, och jag har skänkt en slant för detta evenemang.
 
Jag tänker inte bli för politisk, för då känner inte alla att de vill lägga pengar i bössan. Jag vill egentligen bara att vi TV-spelsbrukare känner att vi kan enas i en bössa och därmed göra någonting gott! Det är väldigt spännande att se olika grupper fightas om vem som samlat in mest, såklart vill jag att vi gamers visar var skåpet ska stå!
 
Ses imorgon! Eller, ni kommer antagligen se mig om ingenting ändras!
 
 
Söndagsknasen (ja, det är AURYN runt halsen).

Geekyness.

 
 
 
 
Både jag och frusamheten är justerade i ryggen. Olika problem, fruktansvärd smärta. Vi turas om i att spela Fatal Frame, Mary spelar tredje spelet och jag första. Det är liksom det som jag kan göra, avleda smärtan med musik och TV-spel.
 
Imorgon ska jag träffa en sjukgymnast och få diagnosen. Det kan vara ett ryggskott eller något med en disk eftersom jag är svagare i höger ben. Vad det än är, så gör det ont, och smärta gör mig till en enorm bitch.
 
Jag har fått hem försändelser med julklappar. AURYN dök upp i posten härom dagen, en skyddande talisman för mig och Mary. Idag kom ett paket märkt UTRIKES, jag har hittat roliga saker åt några av mina nära. Jag älskar det här med julklappar, verkligen! Jag är inte den där typen som byter pengar mellan mig och den jag får julklappar av, det måste vara en riktig koppling som är rolig och oväntad. Det är en sport, det här med julklappar. Det är mysigt!
 
Det börjar bli dags för mig att göra den utlovade covern på Scott Helmans låt The Lion. Jag ska bara tvätta håret först.