Jag drömde så starkt, att jag när jag vaknat kastat mig upp ur sängen för att knacka ner drömmen.

 

Igår pratade jag och Olivia om hur jag skulle kunna fira min 30-årsdag och jag blev mer och mer inne på att besöka Navet och deras äventyrspark.

 

Därför utspelade sig drömmen i vatten, som att bo i en stugby fast med vattensymboler överallt. Dessutom ett dödligt virus som spred sig till alla. Vi var ett syskongäng som var nära varandra i ålder som tagit platser på den flytande bryggan där våra rum låg och allting avslutades med en fest. Och protest.

 

Allt i drömmen kändes som en kamp om rättvisa. Alla behöver rättvisa och då den inte kom naturligt så behövde vi skapa den själv. Men alla hade inte samma åsikt om vad som var rättvist och inte.

 

Hur som helst, det vackraste i hela drömmen var teet.

 

Vi hade avslutat en middag och satt i vattnet som räckte oss upp till armhålorna. Det var varmt vatten, och teet var ännu varmare. Jag fick veta att det var magiskt te, när jag tog en tepåse i mitt te så blev det en färg som strålade med en halo-effekt runt hela glaskoppen. Sedan kunde vi dyka ner, varpå tekoppen visade den rätta färgen som vi kände. Därför gick det att göra lekar av det hela, att ställa frågor och sedan dyka ner och se om färgerna förändrades. Jag minns varma färger som strålade. Gult, rött, orange, grönt och blått. Till och med blått kändes varmt, men det var väl för att temperaturen i vattnet var varm.

 

Det var också ett väldigt gott te. Det smakade sött och slank ner lätt, jag minns att jag återanvände min tepåse och fick samma effekt med ljuset. Jag använde någon annans tepåse också. Sedan hur det funkar att dricka te från en glaskopp som är under vatten, det vet jag inte... men det var just det att det var magiskt te.

 

Jag såg en hund dö av viruset som spreds på platsen. Det fanns också väldigt mycket vapen där. Det var otryggt. En vän gjorde någon form av exorcism på sig själv i vattnet, ganska likt Fatal Frame/Project Zero V.

 

Men förutom flykten, så var det väldigt lugnande med tekopparna. Jag känner att jag måste rekonstrukera det. I bild, på något sätt.

 

Jag har sett och läst för mycket Twin Peaks.

 

Godmorgon!