Puffen har varit borta sedan i måndags. Han gick med värdighet och jag vill tacka veterinärstationen i Vännäs för ett jättefint bemötande i vår sorgligaste stund.

 

Jag kan varmt rekommendera Marahällan för andra djurägare som vill få ett fint avslut med sitt djur, veterinären vi träffade var proffsig men känslig och förstående samt berättade precis vad som skulle hända och vad vi kunde förvänta oss genom processen. Vi fick också all tid vi ville ha, det var ingen stress.

 

På sätt och vis känns det bra även om det är tomt nu - jag minns Puffens alla egenheter, hur roligt vi haft och hur glad han har gjort andra människor. Han har bringat glädje till så många och han fick gå i graven av ålderdom vilket han förtjänade. Nu vet jag att han återfått synen, att han inte har de problem som kom en efter en med åldern. Men jag saknar honom.

 

Det är svårt att vänja sig att inte ha en Puff. Allting är uppbyggt kring honom - anpassat liv för att ha en hund. Nu står vi här med de vanliga tankarna om vem som ska hem och gå ut med Puffen, är duktig på att städa undan enbart för att Puffen annars skulle sluka allt med hull och hår. Inte en bit pasta fick vara obevakad eller inte duktigt gömd, han var gräsligt allergisk mot det men som alla andra hundar så var det ju en av de grejerna han älskade mest.

 

Bara en såndär sak som att inte behöva ta av sig pyjamasen för att gå ut med Puffen på morgonen. Eller behöva vänta med att ta på sig pyjamasen för att gå sista svängen med honom på kvällen. Rutiner, alltid Puffen i baktanken när vi skulle hemifrån längre stunder och han inte kunde följa med.

 

Men tack för allt det underbara, och att du skärpte till mig hela tiden. Du gjorde allting så enkelt för oss och var den bästa Puff någonsin. Vi sa det för länge sedan, att det blir landssorg när du går bort. Och nu så är det många som saknar dig. Vi ses vid regnbågsbron.