Kursen går vidare, vecka två avslutad. Det går fort men jag hänger med, tar det dag för dag och lägger ner min själ i detta - som om det fanns en chans att jag inte skulle göra det. Jag fungerar inte så. Jag gör ingenting halvdant längre. Perfektionisten kommer fram.

 

Jag har så otroligt roligt. Det är jättesvårt såhär i början när schemat ändras från dag till dag och när jag äntligen är synkad med låten och får framträda med den så är det dags att gå vidare. Fort, fort snurrar det. Just nu är jag uppslukad av alla intryck, av allt skapande och alla nya sociala kontakter.

 

Jag tänker fördjupa mig i musiken nu. Det är ett kall, det är en fallenhet jag har och en passion. Jag är glad att jag fått chansen.

 

Jag sover mycket. När jag kommer hem från skolan däckar jag i två timmar ungefär. Sedan är jag trött fram till sängdags. Jag drömmer om musik, jag drömmer om att framföra den, och innan jag somnar så går hjärnan på högvarv för att smälta alla intryck. Det är mycket men det känns fortfarande görbart, även om jag som vanligt när jag är stressad drömmer om mörker - solen lyser men det är som om den är svart. Det är jätteunderligt.

 

Nu till veckan ska Fantásia få nya tapeter vilket känns skönt. Det blir liksom ännu mysigare i vår fina lägenhet. Katterna mår gott och Puffen har pinkat in området. Mary pysslar för fullt och bygger i gästrummet, jag funderar på vad jag ska göra av mitt musikrum och låter idéerna smälta in. I veckan kommer det hur som helst vara rummet där vi förvarar allt i Marys ateljé/gästrummet på grund av tapetsering.

 

Nu ska jag ta gitarren och mysa lite. Katterna kräver sin uppmärksamhet också, vi är 6 personer i sängen varje kväll. Puffen och våra tre kattern samt frusamheten och jag.