Tetris a la Jonathan.

 

Igår hade jag en rätt så perfekt dag. Jag vaknade av mig själv vid 07, vi åkte in till stan och strosade istället för att stressa omkring.

 

Att välja vigselringar på Smycka var helt fantastiskt. När vi gick ut så frågade jag "Får jag gråta nu?" och så gissar vi att butiksägarna stod och log när vi höll om varandra och kände kärlekslyckan bränna igenom venerna. Jag tror att det till och med syntes.

 

Vi har bestämt att vi inte kommer säga någonting på vårt bröllop. Allt som går att säga är sagt, allt som inte går att säga förstår vi. Så orden kommer vi att lämna.

 

Som på moln gick vi omkring på stan. Det blev lite shopping och samtidigt ett tillfälle att smälta det hela med att tagit ännu ett steg tillsammans.

 

VI avslutade på Game där jag fick några spel värderade. Sedan fick jag reda på att det finns noll chans att hitta ett SNES där vilket är trist eftersom det är den konsolen jag spelat flest spel på genom emulator och gärna vill ha ett. Jag får nosa på nätet, när min plånbok återhämtat sig.

 

Spelen kommer jag nog hålla i ett tag till, om ingen plötsligt skulle erbjuda sig att köpa för vad jag lägger för värde i spelen som fungerar felfritt och som har nostalgivärde som är svår att värdera i kronor.

 

Sedan gick vi och drack kaffe, Jonathan kom över när vi var hemma och han fick en mjuk gosedjurs-Luigi som tack för all hjälp vi har fått den senaste tiden.

 

Sedan spårade vi och började spela Xena Warrior Princess: Talisman of Fate. Allt gick bara snabbare och snabbare och snabbare, det flög tofflor och plånböcker, sockar, spakar till min kontroll och fler tofflor och när Mary faktiskt fick en spelrelaterad fet bula på pannan så förstod vi att det kanske var dags att stänga av spelet och varva ner.

 

Det blev avslut på dagen med en dusch och Star Wars på femman. Tidig kväll med mycket nedvarvning.

 

Jag somnade med armen runt Mary, som vanligt. Som det brukar vara. Som det är. Som det kommer vara. Som jag alltid vill att det ska vara. Hela dagen var så otroligt fin i all sin enkelhet och jag bara känner lycka, den där trygga lyckan när saker inte står på spel utan bara är. Vardagslycka.

 

2015 kan bli det bästa året någonsin.