Antagen!!!

 
 
När jag steg upp igår morse så loggade jag in för att se om jag blivit antagen. Inget svar. Jag tittade emellanåt även efter jag kommit till jobbet. Timmarna gick, jag hade inte fått något svar, men kring 12.00 så fick jag beskedet - jag kom in!!!
 
Jag skrek rakt ut och stoppade ljudet med att sätta händerna för munnen. Anders kramade mig, Emma trädde in och kramade mig, jag hoppade på Ann-Louise och kramade henne.
 
Jag åkte hem och ringde mamma. Hon hurrade. Jag är säker på att pappa gjorde det när han hörde också.
 
"Bra ansökt" fick jag höra av en del runt mig. Ja, att ansöka till skola är ett musklick borta, eller två. Hur som helst, det är inte svårt att söka, inte alls.
 
Nu vill jag välja mina ord noga. Jag vill skapa medvetenhet om psykisk ohälsa utan att bli dömd efter den erfarenhet jag har, vilket såklart är svårt, men det är ändå viktigt för omgivningen att första att jag knappast är ensam om att drömma om att plugga eller arbeta. Om att längta, om att önska, om att känna sig begränsad.
 
Mina begränsningar tog längre tid att komma över än vad jag själv hade förväntat mig. Faktiskt, så hade jag inte förväntat mig mycket. Allt har inte ett lyckligt slut, jag är känslig men jag är inte längre lika begränsad, det finns en gråskala där jag är som vem som helst.
 
Jag vet att olika människor känner olika Saror. De som följer mig sedan min förra blogg kan nog förstå hur det kan kännas för mig bara att ha sökt och blivit antagen till plugg. De som är nya läsare och nya kontakter kanske rycker på axlarna, det är ju en fysiskt enkel sak att göra. Jag vet att jag gjort olika intryck på människor, men framför allt vet jag själv hur långt bort detta med en helt vanlig vardag varit för mig och därför är jag ändå lite extra glad över att vara antagen.
 
Som sagt, de som känner till lite vilka väggar jag slagit i genom tiderna förstår säkert segern i detta som händer nu, med allt - arbetsträning, bröllop, flytt, plugg - det är ju helt otroligt vad det går bra för mig. Men jag kan faktiskt uppskatta att det finns människor i min dagliga kontakt som inte heller ser det här som någonting konstigt eller speciellt. Missförstå mig rätt nu, det här är en jävla prestation i mina mått mätta, men jag känner också att jag lyckats om jag visat människor att jag har så mycket mer, att jag är nördig i mina intressen och att min personlighet lyser igenom gamla bleknade ärr och det där som jag inte vill kännas vid riktigt längre.
 
Men faktum är att jag haft det jobbigt, på ett sätt som många har det men som för vissa är en dold värld. Faktum är att jag haft en lång period då jag inte gjort annat än att försöka andas, vissa saker har jag kunnat styra över i mitt liv, andra inte, gjort dåliga val och även fått anpassa mig efter mina egna sårbarheter.
 
Jag är sårbar men jag känner mig själv tillräckligt bra för att ha kunnat jobba bort mycket. Det här är ett steg i det, att för det första söka och sedan få veta att jag blivit antagen.
 
Jag vill avsluta att jag gärna är Sara för er, lika mycket som att jag ser era sanna färger. Mina äldre följare, jag hoppas att ni märkt förändringen som jag jobbat och jobbar på. Mina nya följare, jag hoppas att ni förstår allvaret i att leva med psykisk ohälsa samtidigt som jag vill peka på att det inte på något sätt definierar min person. Jag är den jag är. Jag är närmre mig själv än någonsin.
 
Det blir spännande att börja i skola igen. Vad som skrämmer mig, är att gå upp i 100%, samt tidigare erfarenheter av skola - av elever och mobbing. Min paranoida sida säger att jag aldrig kommer bli kvitt människor som vill använda mig för att få känna sig bättre, för när jag började läsa IT-Media på gymnasiet och trodde att jag var säker i det sociala eftersom det är ganska nischade studier, människor har liknande intressen och att människor blivit lite äldre och förhoppningsvis lite klokare... jag hade fel. Jag hade så jävla fel, och det ger mig fortfarande rysningar.
 
Nu är jag 28, det är ju många år sedan. Mycket har hänt i mig, men jag vet inte vad som har hänt med andra. Jag kommer med inställningen att jag ska träffa många fler kunskapstörstiga och musikaliskt kreativa människor i och med studierna, förhoppningsvis lära känna nya vänner och lära mig massor av nya saker och utveckla mig själv ytterligare.
 
Jag har absolut inget att förlora på att försöka. Så jag försöker, heltidsstudier inkluderas i årets större händelser. Jag tackar alla som hjälpt mig att ta mig dit.
 
Idag ska jag njuta av det goda, jag tänker pyssla om mig själv och lägenheten medan Maria är på jobbet, sedan ska vi köpa sushi till middag och jag tänkte slappna av. All spänning jag vill ha just nu är Mariokart.
 
Peace, love and Nintendo.
 
1 yolanda:

skriven

Åååååh, så himla stort grattis! :D <3

2 yolanda:

skriven

Åååååh, så himla stort grattis! :D <3

3 Cordelia:

skriven

Tycker det är en rejäl milstolpe att du kom in! Med tanke på hur det varit under lång tid, ska du banne mig vara stolt!!

4 Cordelia:

skriven

Glömde säga att jag faktiskt delat ditt inlägg på Trynboken ang att inte regnbågsfärga profilbilden. Den är precis mitt i prick varför jag inte heller gjorde det.
:-)

5 L:

skriven

Grattis!!

Kommentera här: