Det är inte mitt fel, eller kanske kalla det rätt? Jag lider av nörd by proxy.

 

Jag växte upp sent åttiotal/början på niottiotalet med en bror som var och är en nörd. Ja, han var en nörd då och han är en nörd idag. Kolla, jag har bevis! Checka in hans blogg: https://akeiexil.wordpress.com/ - där erkänner han i sin presentation att han är en så kallad geek. Det vore verkligen fel att säga någonting annat. Men för mig har ordet "nörd" alltid varit något positivt. Att nörda in sig på saker har vi ju alla gjort men jag antar att det var dessa TV-spelande och sedan dataspelande ungar som fick bära det tunga korset och bli kallad det som skällsord.

 

Säger någon "nörd" till mig så tar jag det som en komplimang.

 

Men, åter till åttiotalet och tidigt nittiotal. Min bror spelar spel och jag tittar på. Ibland hyrde han och en kompis TV-spel över en helg, men sedan blev datorer intressantare Jag älskade att sitta och titta på när han och hans vänner spelade även om jag inte spelade mycket själv, förrän senare och bara på datorn, och då var spelen "omoderna" och inte särskilt inne i min årskull. Jag minns att jag bad om att få vara med när min bror spelade med sina kompisar och lovade att vara tyst om jag bara fick kolla på. Jag var inte tyst länge alls och min bror var väldigt tålmodig mot mig men brukade till slut kasta ut mig ur rummet genom att nypa mig i nacken.

Syskonkärlek, ni vet.

 

SNES var en favorit när alla andra spelade CS. Jag har alltid varit lite efter. Men där kom musiken också in, den spelar ju en enorm roll och det var det som följde med eftersom spel till slut blev en lyx för mig eftersom jag inte hade tid. Jag var så dålig på de moderna spelen och blev ägd i CoD hela tiden, men när jag fick lira Super Smash Bros på C64 eller Chrono Trigger så kickade jag ass.

 

Musiken däremot. Den överlevde allting.

 

Åke, tillika en av mina förebilder, började lyssna på synth och sådant. Jag färgades av det efter min period med progmetal. Och mina progmetal-vänner lyssnade på chiptunes också. Det föll sig rätt naturligt. Tidiga åttiotalister, ni vet.

 

När electro blev större och större så hängde jag på. Nu lyssnar jag väldigt mycket på synthpop av alla dess slag. Jag tror aldrig att ren bitpop som musikgenre varit större än på 2000-talet och det passar mig perfekt.

 

Mitt missbruk började lite lätt med Machinae Supremacy och Alice in Videoland som är influerat av bitpop. Sedan följde en rad underliga enmansband eller flermansband. Ninjaspark. Åkes nördiga kompisar som komponerade låtar med lustiga namn och chippiga melodier. 047. Instant Remedy. Såklart Slagsmålsklubben som nog är ledande inom området just nu med Dunderpatrullen efter sig. Jag skulle kunna namedroppa i evigheter, men det är ju inte särskilt intressant.

 

Fråga; Varför har alla dessa band så underliga namn? Synth som Covenant, VNV Nation, Welle: Erdball, Detektivbyrån och Wintergatan med viss bitpopsinfluenser är lite mer... sofistikerade. Men finns det något mer sofistikerat än renodlad elektronisk bitpop egentligen? Det är kult. Det är ett märke i musikhistorien.

 

Musik till spel är så otroligt viktigt, men chiptunes kommer aldrig att dö oavsett hur avancerade spelen blir.

 

Bitpop Hall of Fame by Saari på Spotify (under konstruktion, tipsa gärna om mer bitifluerad musik!).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du lite mer tid så tycker jag att du ska gå igenom YouTube och söka på Dreamhack. De har haft otroligt många blippbloppinspirerade band på sin scen eftersom det är ett nördparadis utan dess like. Och dagens bitpop ska upplevas live, för att ge musiken en extra nivå. Jag tänkte tipsa om lite konserter som jag tyckt varit otroligt bra.

 

 

 

 

 

 

Det här är tjack för nördar. 047 - God Morgan har varit min alarmklocka ett bra tag, det finns inget finare att vakna till. Jag vill helt ha bitpop intravenöst, det är antagligen bättre och renare än tjack.

 

Man vet att en nörd rockar sin synth när hen headbangar till takten så att hen ständigt måste trycka upp glasögonen på näsryggen. Och angående hen, var är alla chipbrudar? Tips mottages tacksamt.

 

Jag avslutar med en dokumentär om Slagsmålsklubben, som från start luktat kult och gjort enormt intryck på svensk elektronisk musik. De mixar chiptunes med elektro, lite jazz och klubbmusik. Vad man än vill kalla det, så är det fantastiskt i mina öron. Slänger också in en kort intervju med Dunderpatrullen som är rätt så heta just nu.

 

 

 

 

 

Dunderpatrullen är däremot lite sötare, mycket pussande och kramande och simulerat homosex på scenen, lite mera kärlek kanske man kan säga: