Flumdag.

 
 
 
 
Jag däckade stenhårt igårkväll. Vaknade långsamt på morgonen och jag kände inte att jag orkade åka till EBC just idag, jag tog en fridag.
 
Istället har jag tillbringat dagen med andra saker. Puffpromenad, åter igen omkonstruerat intro till melodin jag jobbar på, betalat räkningar, plockat skräp och faktiskt suttit en stund och bara läst. Det var länge sedan jag kände att jag hade tid att nöjesläsa.
 
Jag har också kollat dagens utbud av lägenheter på Ålidhem, jag anmälde vårt intresse på en trea som såg schysst ut, på bottenvåning och med riktigt kök och ett stort badrum. Jag misstänker att det är/har varit handikappanpassat med tanke på hur planlösningen låg. Det gillar jag, stora ytor! Dessutom finns plats för tvättmaskin och torktumlare vilket jag anser ytterst nödvändigt. Vi får se om vi hamnar bland toppen och får gå och titta på den, men med tanke på hur kräsna vi kommer vara i val av lägenhet och placering så får det ta sin tid.
 
Sedan har jag även surfat efter lite spel men inte hittat det jag vill ha. Eller, snarare har jag väl hittat det jag vill ha, men till ett alldeles för högt pris. Super Smash Bros 64 är dyrt och Zelda till NES är SUPERDYRT, kan kosta en eller ett par tusen. Jösses.
 
Det handlar helt enkelt om att se upp, vara smart och egga blocket och tradera efter folk som har schyssta priser (och kanske inte vet vad spelen är värda) samt ha is i magen tills en hittar en bra deal. Men det är så svårt när jag vill ha NU. Is i magen, is i magen.
 
Jag har ännu inte lämnat pyjamasbyxorna och det är snart dags att gå i säng igen. Hjärtat sitter runt halsen igen, Mary har köpt oss nya halsband att hänga våra hjärtan i och jag känner mig mer hel nu. Vissa smycken blir laddade och rent heliga.
 
Vi spelade Xena Warrior Princess ikväll och jag blev så totalt spöad. Det här kanske låter som en dålig bortförklaring, men jag skyller på styrspaken i den röda handkontrollen. Det är en originalspak som redan är sargad trots att den bara är ett par veckor gammal, medan den andra med gamecube-spak funkar finfint. Det blir en del meck, men jag tänkte byta ut spaken till den röda för längre hållbarhet. Jag har hört att det är högst görbart att byta, det blir nog inga problem. Men jag förstår faktiskt inte hur Nintendo lanserade 64:at med kontroller som inte tål en hård match lite nu och då.
 
 
 
Ingen SIlent Hill ikväll. Jag måste börja om på en lättare level om jag ska fixa att ta mig igenom spelet har jag bittert fått inse - jag är inte tillräckligt duktig och känner inte monstren tillräckligt bra. Det svider att få game over och det har hänt rätt många gånger hittills. Och ärligt talat så tar jag mig hellre igenom spelen rent handlingsmässigt än att stånga mig blodig mot den gigantiska masken i början av SH3. Jag kan ju alltid spela om spelen fast i större svårighetsnivå senare när jag "kan" det.
 
TV-spelsegot för evigt trasigt. blä.
 
 
 
 
Såhär ser det ut hemma. Det är guld, det är kreativt och kärleksfullt. Mary jobbar hårt, hon tecknar dygnet runt till den gräns att hon skadat sin tumme. Jag älskar att se henne sätta upp håret och bara gå in till 110% i det hon gör. Och hon gör det bra, hon är så otroligt talangfull. Det är fridfullt att se henne arbeta med sina prjekt.

Kommentera här: