I'm sure that I'm not sure.

 
 
 
Livet är i ständig förändring. Ibland måste man göra om omkring sig för att försöka få någon reda på det som pågår inombords.
 
Eller för att ens förstå vad som händer inombords.
 
Jag är säker på att jag inte är säker. Ja, det är det enda jag är säker på. Jag vet inte även om jag går igenom saker i huvudet tusen gånger eller fler. Det är en oro i mig som jag inte tycker om, inte gillar alls, men någon gång kommer tiden då det är dags att gå igenom sådana perioder. Det är så vi blir starkare, det är så vi lär oss mer om oss själva och de vi har omkring oss.
 
Öppnar upp och tar in i långsam takt. Jag vill aldrig förlora min tacksamhet, vill aldrig förlora min ödmjukhet för livet och allt i det. Aldrig ta någon eller något för givet och jag kan vara tacksam. Det är så jag väljer att leva mitt liv, även om tacksamhet ibland slår över till skuld.
 
Jag vill fortsätta skapa goda energier och ge till världen, men jag måste acceptera att världen inte alltid vill ta emot det, ta emot det som för mig är goda energier. Det som är rätt för mig är inte rätt för alla andra och tvärt om. Jag vill inte alltid ha det som andra anser vara fint eller bra. Men jag uppskattar tanken och är tacksam.
 
 
 
 
 

That gum you like is going to come back in style.

 
Harry, I'm going to let you in on a little secret. Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it. Don't wait for it. Just let it happen. It could be a new shirt at the men's store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot black coffee.
 
 
Om det går att hålla ögonen öppna - de stänger sig helst, vända sig inåt, gnaga på tankarna och det är kanske allt som orkas med just nu. Men that gum you like is ging to come back in style, du kommer veta när du ska ta ett steg framåt och när det är Dags med stort D. Då någonting faller på plats, då förståelsen slappnar av muskulaturen och skärper sinnena och det faktiskt är tid att göra någonting. En förändring.
 
Men just nu kämpar jag för min vila. Ju mer jag kämpar, desto mer spänd blir jag. Det är bara en sådan där kväll när jag blir tillräckligt melankolisk och känslig för att läsa in så mycket i väldigt lite.
 
Då gäller det att kapitulera för det, händerna upp, låta flodvattnet nå mig, täcka mig och dra mig ut i havet.
 
Jag är vatten, påverkbar men samtidigt så hård att jag kan skulptera de hårdaste klipporna.
 
Min present till mig själv idag blir att vara ovetande och acceptera det.

Välrdarna.

 
 
 
Jag har haft en väldigt fin helg. Mycket vänskaper, mycket bra samtal och jag har fått utlopp för min energi på allvar. Jag har sorterat i mig själv och runt mig vilket alltid får mig att känna mig mer stabil och lugnare.
 
Jag bjöd in vänner på Melodifestivalen-tittning igår och på vardagsrumsjam. In i det sista visste jag inte vilka som skulle dyka upp, men vi blev ett bra gäng och jag hade kul. Hela grejen med att träffas för att se på Melodifestivalen är egentligen sekundärt, men det kändes som en bra grej att samlas kring. Jag fattade det som att ingen egentligen ville se på programmet, men vi gjorde det ändå och gjorde en score-board och gav låtarna poäng. Vissa fick höga, andra låga och andra ingenting. Det blev en toalettstol också, vilket kanske säger en del. Men hänget var skönt och jag är glad att ha så fina vänner, så olika men ändå godhjärtade människor som är intressanta och intelligenta. Diskussionerna fortgick in mot natten och jag vill tacka alla som kom och gjorde kvällen till vad det blev.
 
Vi behöver inte säga någonting om vinnaren i tävlingen.
 
Olivia tog en seriös roll i att skriva en text som jag "tonsatte", det vill säga improviserade och vrålade. Jag undrar hur hennes hjärna fungerar, hur hon ens sorterar allting och hur mycket som ska komma ut. Var en fin avslutning också med chill i sofforna och viktiga diskussioner och tankar.
 
Människor är så intressanta, och vänner bryr jag mig om djupt i hjärtat. Jag har plats för många och jag är glad att de verkar ha plats för mig någonstans. Tacksam, snarare. Det bästa är att kunna vara sig själv och inte ta livet så jäkla seriöst, för att sedan dra iväg i filosofiska diskussioner som är lika viktiga. Och jag hade ingen aning om att vi skulle bli så många, jag var redo att sitta själv faktiskt men det blev tvärt om en väldigt fin blandning av olika vänner.
 
Jag har rest idag, utan att röra mig fysiskt. Jag har sett saker jag aldrig sett förut, jag har förstått varför jag känner saker som jag gör och jag har fått lyssna noga på allt omkring. Jag har sett världar i olika tider och på olika platser, jag har återupplevt saker som varit men fått större klarhet i varför det känns som det gör. Livet är en fantastisk grej, naturligtvis oförutsägbart men JAG är inte alltid oförutsägbar. Allt handlar om att förstå och acceptera, få nya perspektiv och sedan göra det bästa av det.
 
Jag ska strax krypa till kojs. Katterna sover och det borde jag också göra. Sömnen har svikit mig ett tag men nu är jag riktigt trött och hoppas på många timmar i sömn- och drömlandet.
 
To do för nästa vecka: Ta tag i det svåra sakerna och belöna mig med att toppa håret hos frisör.
 

Liknande inlägg