Jag har haft en till febernatt. De känns så långa och är totalt bisarra. Det är ju på nätterna en ska vila och läka, men min hosta väcker mig och kroppen gör ont mot madrassen.

 

Jojjon hjälpte mig igår till primärvårdsjouren och sen på apoteket. Jag är så tacksam, för jag var inte i samma värld som alla andra. På kvällen toppade jag på 39.2 och det händer ALDRIG.

 

På jouren så fick jag först en utskällning för att jag inte sökt vård tidigare och på dagtid och jag tänkte att ja, det kanske jag förtjänade. Men sen när jag träffade läkaren så kändes det bra, hon hörde inget överdrivet konstigt i mina lungor och vi tog en snabbsänka som sa att jag var ok men inte bra så att säga. Jag blev ordinerad hosmedicin, alvedon, plus massor av dålig TV, bra te och god glass.

Jag reflekterar naturligtvis över hur jag hanterat mig själv och mina behov under hösten nu när kroppen sparkar bakut. Jag har inte lyssnat på kropp eller knopp utan tänkt att jag helt enkelt krigar igenom allting. Men nu är det dags för mig att tvinga mig ner i soffan och stanna där, ända tills jag får riktigt tråkigt.

 

Jag ser verkligen fram emot jul, då jag tar katterna och åker till Nordmaling. Blir sjuksäng där också antar jag, men då får pappa och Åke ta hand om mig lite. Mischa är utbildad sjuksköterska också...