Världen är skum. När jag skrev förra blogginlägget hade jag ingen aning om att vi hade ännu ett bortfall framför oss. Vi har sorg hemma, djuren känner av det att deras mamma saknar sin nära vän. Jag försöker inte stoppa hennes tårar, jag låter dem rinna och kan inte göra ett jävla jota för att det här inte ska vara sant, att det inte är på riktigt. Det är på riktigt, den enda som fattade våra vänner-referenser har gått bort och världen är så fel som lät det bli så.

 

Så oväntat, så tragiskt. Vi ska inte behöva deala med att en ung människa går bort i suicid. Skickar tankar till familj och vänner, låt vilan vara stilla för Camilla.

 

Jorden snurrar. Det händer saker hela tiden och jag hinner inte med. Idag sitter jag i pyjamasbyxor och tänker på verklighetsflykt. TV-spel och Melodifestivalen ikväll. Djuren, våra kära djur.

 

Det snöar ute och det blåser. Inget bra promenadväder. Februari är extremt grå, jämt. En jobbig månad där det krävs semlor och alla hjärtans dag. Flera födelsedagar väntar också så lite action blir det.

 

Jag ska försöka få till mitt musikrum sen, eftersom vi möblerat om ordentligt. Synthen måste upp på stället igen så att jag kan träna in slingorna till låtarna som jag spelade med gubbarna grus i veckan. På tisdag är det rep igen och jag har mycket hemläxa.

 

Sitter fast, måste komma loss. I ett landskap av halvdruckna kaffekoppar och saker som ligger huller om buller så står sju röda tulpaner.

 

Jag ska göra allting så bra som jag kan.