Idag kikade jag in i min gamla blogg, det senaste "Frågor och svar" som är väldigt populärt att ha som kategori när en bloggar. Jag hittade den här frågan från ungfär ett år sedan och svaret:

Hej! 

Vad tänker du om framtiden? Har du några drömmar du vill förverkliga? Gillar du hundar, om ja vill du ha många hundar i framtiden? 

Jag tycker för övrigt att du har kommit skitlångt i ditt psykiska mående. 

Kram!

Svar: Hej Amanda! Tack för komplimangen! Jag har många drömmar som jag vill förverkliga och jag tror att jag kommer få fler drömmar vad tiden lider, för jag är en drömmare. Någonting jag alltid velat göra är att skriva en bok och ge ut den, det är ett stort mål som funnits där länge. Det är ett hjärteprojekt och ett jätteprojekt att skriva en bok, speciellt om det ämnet som jag skriver om.

Jag drömmer om att gifta mig med Mary, ha ett stort och fint bröllop och dansa första dansen med min kärlek till Amanda Jenssens låt I Choose You.

Jag är nyfiken och vill utvecklas musikaliskt. Jag vill ha chansen att återuppta någonting som för en stund dog när jag började må riktigt dåligt. Musik har alltid legat mig varmt om hjärtat på ett sätt som är svårt att förklara, jag tänker inte ens försöka. Jag vill gå på fler spelningar och själv spela mer. Jag tänker alltid att om jag någonsin får barn, så ska de ha alla möjligheter att få spela olika instrument precis som jag fick. Jag önskar mig en ukulele i julklapp samt en bok om hur man lär sig spela den. Nästa projekt är att börja ta sånglektioner och kanske gå med i en kör igen.

Framtiden är rätt suddig för mig. Jag tar hela tiden nya svängar och vet inte vad jag ska förvänta mig. Villa, volvo, vovve? Nä, jag kan inte se mig själv leva ett svenssonliv, men man kan ju leva ändå. Vi lever i en tid då man har fler möjligheter, mitt liv är inte styrt åt något speciellt håll utan jag ser vad som händer med tiden. Allt jag vet är att jag vill dela livet med Mary, ända tills vi är pensionärer och bor på ålderdomshem.

Jag är egentligen en social människa som har många bekanta, jag tycker om att knyta nya kontakter och blir bara glad om gamla vänner och bekanta vill återta kontakten med mig. Ett gott socialt nätverk är vad jag strävar efter och tycker att jag lyckats rätt bra. Jag skulle dock vilja umgås i mer ”friska” kretsar nu, men det betyder inte att jag vänder sjuka personer ryggen.

Jag kunde inte låta vli att le. Det här var alltså för lite mer än ett år sedan och det har hänt så mycket.

Jag gifte mig med Mary i somras. Vi dansade förta dansen till Amanda Jenssen - I Choose You. Det var vackert och stressigt och läskigt och helt underbart. Den planen, den drömmen, slog in.

Boken ligger på is, men musiken har blomstrat i mig och jag håller på med det så mycket jag kan. Det har också gått i uppfyllelse från ett år sedan då jag önskade att det kunde ha en större plats i mitt liv.

Jag fick en ukulele i julklapp. Hon heter Gretchen efter en karaktär i Donnie Darko och vi har kul ihop. Jag älskar ukulele.

Det blev ingen kör eller sånglektioner, däremot blev det musikstudier på Umeå Universitet. Även om jag inte färdigstält studierna så har jag med blod, svett, tårar och ett kreativt driv skapat musik dagligen med människor och utvecklats massor. Jag är så glad att jag vågade söka in, att jag vågade dyka upp och att jag vågade ge järnet även om min ork ite räckte hela vägen och det blev strul som fick mig att tvingas sluta.

Människor... Massor av nya, spännande och roliga människor och entrat mitt liv. Och planen på att gå med rollator med Mary här hemma och mata våra katter (det kommer alltid vara katter här) känns fortfarande som någonting jag vill och som att det är mycket möjligt att det förverkligas.

Boken blir nästa projekt. Jag är sjukskriven igen, då tänkte jag försöka komma igång och skriva slutet av min ungdomsroman. Musiken har tagit så stor plats att jag inte hinner skriva, och tappar en tråden mitt under skrivandet av en bok så är det mycket att läsa för att återfå samma känsla i skrivandet.