Jag har flera känslomässiga svagheter. Jag har en passion för stress och ilska. Jag är väldigt empatisk till den gräns att jag tar skada ibland. Detta kombinerat gör mig dock inte oförutsägbar, inte nu längre, jag är rutinerad, men jag behöver vila ibland. Nu känner jag mina gränser bättre.

 

Det är inte bra med tanten. Ont så att jag nästan går av på mitten, plus ont lite varstans i resten av kroppen. Ungefär som ett stort blåmärke. Men jag har aldrig varit helare i mitt psyke, naturligtvis går kroppen sönder när jag börjar behandla den väl.

 

Jag var på Kärnhuset idag och fick lära mig någonting nytt som vanligt. Jag älskar hur något så tryggt ändå kan utmana mig dagligen. Jag har det bästa jobbet helt enkelt.

 

 

Igår musiserade vi en hel del. Tyvärr kommer vår kapellmästare Johan vandra vidare och turnera med Martinés som keyboardist vilket är sjukt bra för honom men inte lika bra för oss på Kärnhuset. Men nu börjar vi skrapa ihop en del låtar, jag satt och klinkade igår med O:s låt, det skulle vara fint med en pianoslinga i den låten, så vi jobbade fram ett slags intro och sedan bara lite ackord. Det blir nog fint när vi knyter ihop alla trådar och det verkar inte långt bort alls.

 

Mitt eget projekt står stilla just nu. Det är inget fel på kreativiteten, jag tror att jag bara är lite feg.

 

Äntligen börjar diverse smärtstillande medel verka och det kan nog bli en skön kväll. Jag ska ladda ljushållarna med värmeljus som vanligt och så blir det pizza till middag (hemkörd, lyx). Diverse nörderier på det och sedan SÖMN. Mums säger jag bara.