Det har varit så mycket på kort tid. Jag bär på något vis en stolthet i att jag numera är väldigt duktig på att följa schema, både efter jobb men också efter övriga livet och vara i stunden utan att stressa för det som komma skall. Det blir i regel lite packning och lite städ varje dag här hemma, men orkar jag inte så skiter jag i det och lägger ackord på Kommissarien, jammar gitarr med Mary och sysslar med mina synthar. Ofta hinner jag göra båda. De senaste tillskotten i min samling av instrument är en modern och enkel Stylophone och en Moog Theremini (favoritljud är Fire).

 

Idag är ett praktexempel på hur dagarna ser ut. Jag tog lite tid för mig själv och fixade håret på morgonen hos min frisörska där jag faktiskt somnade med öppna ögon för att jag var så trött, eller var jag avslappnad? Hur som helst, jag låtsades läsa och hade halvslutna ögon. Det var skönt.

 

Sedan gick jag på jobbet och stannade en stund, nu försöker jag sy ihop halvtiden. Efter det åkte jag till EBC och sedan hem för att fixa med bröllopsplanerna samt visa vår lägenhet för en person som står i bostadskö. Det är en bra lägenhet och det vet jag, den har en jättebra planlösning och är en stor tvåa eftersom den har varit handikappanpassad tidigare och den kommer bli omtapetserad när nästa hyresgäst flyttar in. Under sommaren bygger de om balkongen. Lägenheten har tjänat oss väl, men vi har växt med våra intressen och våra liv och behöver någonting större, någonting som vi längtar efter och har rott i land nu.

 

Nu är inbjudningarna till vigseln utskickade till berörda och det här händer faktiskt mig, det här är min tur. Jag har förtjänat det här. Det är så vackert.

 

Det är skönt att kunna ta saker som de kommer. Förut skulle jag aldrig orka allt det här, detta i-landsliv med i-landsproblem, men jag tar saker som de kommer och jag litar på att allting kommer bli bra i slutändan. Det är fint att kunna tänka så, och väldigt olikt mig.

 

Stressmoment behöver inte vara av ondo som det ser ut nu, just för att de inte stressar mig även om de försöker. Jag tar det som det kommer med en annan trygghet i mig själv och min situation.

 

Vardagslycklig är vad jag är. Fortfarande.