Vi har varit på en underlig resa till Göteborg och haft en långhelg i den våriga staden. Från våra snöindränkta gator kom vi till vår där mina klädesplagg var alldeles för varma - vilken tur att jag valde att inte ta med halsduken. Faktiskt så tog vi inte med oss så mycket alls mer än kläder som var bekväma, och kläder för begravningen som tagit oss dit.

 

Ja, vad ska jag säga? Det var en hemsk orsak att göra en resa och den var känslomässigt tuff, särskilt för min fru. Men vi bodde hos älskade Ida och hennes rara pojkvän i ett paradis av humor, vänskap, värme och bara känslan av att ha någonstans att landa mellan äventyren.

 

Begravningen var fin, i den bemärkelsen att den var värdig och att det var så mycket kärlek. Jag kände mig väldigt illa berörd, och det är nog allt jag tänker säga om begravningen samt att mina tankar går till familj och nära. Vila i frid, Camilla, men det skulle inte göra någonting om du kom tillbaka och spökade med lite mos, saft och äpple ibland.

 

Vi har träffat Johanna och det var verkligen häftigt. En vacker sommarfågel! Det var också otroligt fint att få återförenas med personen som alltid kommer beskrivas som min syster, fina Sara. Jag fick också träffa Martin och det var fint. Jag hoppas på att kunna resa mer framöver och träffa alla mina underbara runtom i landet oftare!

 

Jag avslutar med en drös bilder. Och det kommer fler. Till att börja, en del som instagrammats: