Die Juden sind unser Unglück - Manifestation mot nazism.
Ikväll var jag på en manifestation vid namn "Umeå mot nazism", den 9:e bovember för att komma ihåg det som kallas Kristallnatten som 1938 blev en våldsam natt i nazisthistorian.
Det finns bra sidor att läsa om det hela, jag rekommenderar en enkel googling på "Kristallnatten och ni kommer hitta texter och bilder som på olika sätt beskriver händelsen, och var det kom ifrån. Själv tycker jag att den här artikeln verkar vettig: http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/judeforfoljelserna-under-1930-talet/novemberpogromen
Människor slöt upp, men alldeles för få egentligen. Talare efter talare under manifestationen berättade bland annat om upptrappningen innan andra världskriget, hatet och förtrycket som kom långt innan, där vi befinner oss nu. Det är läskigt, för jag känner att vi gör samma misstag idag. De återkopplade till hur asylsökande och boenden till flyktingar angrips, oroligheter överallt, och var är skammen som vi en gång kände för att vi låtit nazisterna åka genom vårt land, skammen i att vi inte tog emot judar som flydde innan och under andra världskriget?
Det är svårt att ta ställning trots att det är så självklart, trots att vi alla är en och samma, för enligt alltför många så finns det skillnader som gör att vi skapar ett förtryck i vår vardag.
Vi måste komma ihåg det som utspelade sig, som började som en rörelse i Europa för egentligen inte så länge sedan - dock tillräckligt länge sedan för nya generationer inte ska känna av hur enormt detta faktiskt var och att det inte är en saga, samt låter oss blunda för vad som händer här och nu när människor gör en upptakt mot någonting liknande. Det är inte okej. Det är därför jag var där ikväll, det är därför jag varje gång en fråga närmar sig migration visar min ställning.
Vi måste säga nej hela tiden. Vi måste granska våra källor, vi måste börja se sanningen. Den knackar på vår dörr, och med den okunskap som finns så är det inte konstigt att vi inte lärt oss ett dyft av historian.
Jag vill säga någonting om manifestationen. Jag blev inbjuden på facebook till evenemanget, men i sista minuten så tvekade jag inför att gå. Det var inte för att det regnade - det var för att en diskussion blossat upp angående vilka som stod bakom manifestationen.
"Vänstervridet", skulle många säga. Som ni kanske vet så är mitt hjärta till vänster, men just ikväll så blev jag en aning besviken på att vi ska bråka om partipolitik när det handlar om att enas mot nazism och rasism i Umeå. Jag gissar på att det var många som inte kom dit för att de har andra politiska färger än rött, och ordet "kamrater" som användes är så tydligt färgat i socialism och kommunism. Just i det här fallet, så anser jag att vi alla ska ta en enskild och gemensam ställning mot detta otyg i hat och förtret kring vad personer har för ursprung, religion, sexuell läggning och inte att förglömma, psykiska sjukdomar.
Det är ett fantastiskt initiativ men jag är obotligt källkritisk och försökte hänga med i diskussionerna innan. Jag förstår de som valde att inte komma för att de tror på blå politik, själv var jag i valet och kvalet. Jag såg till att endast skandera till det jag själv trodde på, lyssna och ta till mig utan att sätta en partipolitisk prägel på det. Om någon ifrågasätter mig, så är det här min förklaring. Jag var där för sakens skull, till minne av Kristallnatten och för att delta i en medvetenhet om att vi håller på att dra åt samma håll som förr när det kommer till förtryck baserat på ovan nämnda orsaker som nazister använder som en ursäkt eller en rätt - det är galenskap vi lever i nu, det är bara svårt att se helheten trots medias bevakning och statistik som säger att vi lutar åt det främlingsfientliga hållet i Sverige.
Gästtalare var partiledare Jonas Sjöstedt, tillhörande "VPK" som de som inte följt utvecklingen skulle anse honom höra till. De som har varit med och kallar partiet och de som röstar på dem för "vänsterpack".
Moderat eller Socialdemokrat, vi borde alla ha känt att vi kunde enas ikväll. Vi borde alla ha släppt vad vi tillhör i partipolitiken - är det inte det som detta handlar om? Nästa år hoppas jag på att manifestationen kommer drivas och innehålla alla människor, lika som olika, tillsammans mot rashat. Det borde inte vara svårare än så.
Den som väntar på något gott kan dra åt helvete. Det är nu vi lever och nuet samt framtiden som vi kan påverka. Sitt inte och se på, att inte handla eller uttala sig är inte att ta avstånd, det är att hålla med. Så säg nej, och säg nej nu.
För varenda människa, ta hand om varandra.