Ikväll spelade jag ut Silent Hill II, med assistans av hintar från Mary och att hon ibland vidarebefodrade lätt info från walkthorughs när jag fastnade några gånger. Sedan fick hon flexa sina tv-spelsmuskler lite också, men bara i början. Jag fick ett Game Over totalt och det tog mig 29 timmar och 16 minuter att spela ut spelet. Tjurig som jag är så kutade jag omkring med min kataktär James även fast Mary hade svaren på mycket, för jag är jävligt "kan själv", Sara 5 år.

 

Jobbigaste monstret var lätt badkarsmannen/blomlådsmannen/skorrkärrsmannen/conehead/pyramidhead. Det tog inte direkt emot att döda kräkpellen Eddie, bara lite, för Mary sa att "Ja, du eller han". Ingen tvekan, fyra skott och låtsasremorse. Där fick du för att du triggade min emetofobi, pizza-face.

 

Jag undrar fortfarande varför jag hade med mig Angelas kniv. Men det kanske har med någon alternativt slut att göra, vem vet. Inte jag i alla fall.

 

Jag är helt såld. Imorgon börjar jag antagligen på trean. Silent Hill har förändrat mitt TV-spelsliv. Egentligen är jag en mer NES/SNES/N64-person men PS2 är inte fy skam och väldigt tillgänglig här hemma. Jag visste inte att jag faktiskt älskar skräckspel. Och Mary är mer än stöttande, hon verkar älska att se mig spela och försöka klura ut det hon redan gjort. Det är inte roligt att spela om hon inte är med.

 

Läskighetsfaktorn var rätt hög, för det läskiga är inte monstren utan handlingen. Men jag måste säga att jag kände mig otroligt amerikansk när jag var tvungen att lämna ALLT inklusive vapen och ficklampa i hotellet för att åka hiss och springa mellan monstren för att ta mig fram. Jag är inte trygg utan min handgun som visserligen kräver fler skott för att döda men jag hade ungefär ändlöst med ammo ändå. Jag är bra på att döda, och styrningen i spelet var väl det som fällde mig mest. Jag lärde mig aldrig riktigt att styra som jag ville men det fungerade till slut.

 

Stort Silent Hill-fan ska nu sova och vara nöjd med att ha klarat spelet på en helt okej tid.

 

Imorgon är det jobb och fredagsmys.

 

Damer och herrar samt alla andra, jag är tillbaka.